Det finns goda skäl att granska och bemöta Jan
Hjärpes inlägg nyligen på Newsmill.
Det är lämpligt att som utgångspunkt för den diskussionen belysa några
lätt kontrollerbara fakta. Islam gör enligt Kairodeklarationen anspråk på att
alla mänskliga rättigheter skall underordnas och tolkas enligt den islamiska
lagen, sharia. Islam anser vidare enligt Ammanbudskapet att sharia skall styra
alla aspekter av mänskligt liv. Av detta följer att islam har totalitära
anspråk och inte bara är en religion
som alla andra utan även en ideologi.
Jag instämmer gärna i att den omdiskuterade filmen
om Muhammed är amatörmässigt gjord. Det förhållandet får emellertid inte dölja
verkligheten, nämligen att samtliga episoder från minut fyra och framåt är
hämtade ur en av islams "heliga" skrifter, Sirah Rasoul Allah, det
vill säga biografin över Muhammed. Ett par av episoderna är något vinklade, men
det förtar inte ursprunget i förlagan. Det bör framhållas att ett par av
episoderna även gett avtryck i Koranen.
Jan Hjärpe och andra väljer i debatten att kringgå
dessa faktiska omständigheter vilket leder till flera intellektuella
kullerbyttor. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är det helt
legitimt att granska och kritisera alla ideologier inklusive islam. Istället
för att intellektuellt förhålla sig till det använder Hjärpe negativt
värdeladdade uttryck som "antiislamisk propaganda", medveten
provokation" och "nidbilder av Muhammed". Nu hör till saken att
de "nidbilder" han refererar till finns dokumenterade i
Muhammedbiografin och ibland även i Koranen.
I sira återges många fler grymma handlingar
initierade av Muhammed däribland massakern på den judiska stammen Banu Qurayza,
som av Hjärpe på oklara grunder betecknas som "nidbild". Listan på
grymheter är lång med allt från mord på "poeter", röveri och
våldtäkter till plundring av byar. Det finns knappast något grovt brott
Muhammed inte var inblandad i under de sist nio åren i Medina. Allt enligt
islams "heliga skrifter".
Det är viktigt att komma ihåg att Muhammed enligt
Koranen och islamisk doktrin ses som den främsta förebilden för varje muslim.
Hans liv och gärningar enligt sunna (traditionen) utgör också tillsammans med
Koranen underlag för reglerna enligt sharia. Det är därför högst berättigat att
kritiskt granska "profetens" liv och vandel. Den bild som då
framkommer är allt annat än ljus.
Hjärpe för sedan ett märkligt resonemang om
"reaktionerna i den muslimska världen" och om att många blir "genuint
upprörda av provokationen". Han avlutar med att "det är ansvarslöst
och djupt omoraliskt" att granska och kritisera islam, vilket han
betecknar som "propaganda". Man häpnar! Här har han moraliska kompass
råkat in i ett magnetiskt störningsområde. Kontentan av hans argumentering är
att vi skall bedriva självcensur visavi islam för att inte förnärma
islamisterna. Det vore enligt min mening djupt omoraliskt eftersom det skulle
innebära underkastelse för sharia.
Han väljer försiktigtvis att inte nämna att den
islamiska upprördheten grundas på bestämmelser i sharia om att all kritisk
granskning av islam och dess källor och allt som kan uppfattad negativt
betecknas som förtal och förbjudet. Islam står där i konflikt med
yttrandefrihet enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Eftersom islam har starka totalitära inslag är det
enligt min mening en moralisk plikt att noga granska och kritisera islam och
dess källor.
No comments:
Post a Comment