Dan Jönsson oförsiktig med fakta

Dan Jönsson bemötande i måndagens OBS av Johan Lundbergs tidigare inlägg om islamism avslöjade än en gång hans okunnighet om islam och att han handskas slarvigt med fakta i den mån han känner dem. Redan i första meningen avslöjar han med tautologin ”politisk islamism” att han inte behärskar ämnet. Klara definitioner av centrala begrepp är en viktig utgångspunkt för meningsfull diskussion. Med ”islamism” avses i allmänhet uppfattningen att islam skall styra såväl det sociala och politiska som det personliga livet. Detta kan med andra ord uttryckas som politisk islam, en ideologi, som styr samhället i sin helhet och där lagarna är konforma med den islamiska sharia.

Jönsson påstår i nästa andetag att ”den islamistiska kampen nästa enbart förs inom den muslimska världen…”. Vad han grundar detta groteskt felaktiga påstående på framgår inte. Han försöker göra ett nummer av islamismen förutom i Iran inte har ”någon reguljär armé”. Det är oklart vad detta avses bevisa då islamismen i sin jihad använder ett flertal andra redskap, varav terrorn och demografisk jihad under ett antal år visat sig framgångsrika. Man undrar om Jönsson hört talas om asymmetrisk krigföring eller ”fjärde generationens krigföring. Terrorn är för övrigt inom islam en väl beprövad metod, som dess store förebild Muhammed flitigt föreskrev och använde på sin tid.

Hans historielöshet är frapperande när han skyller islamismen och dess ”frammarsch på senare år” på USA och Västeuropa och deras agerande i nutid. Salafismen är en gren av islamismen och kan räkna sina rötter åtminstone till 1700-talet och al-Wahhab. Muslimska brödraskapet är också in i märgen en del av islamismen och grundades redan 1928 av al- Banna. Smaka bara på deras credo: “Allah är vårt mål; Koranen är vår konstitution; Profeten är vår ledare; jihad är vår väg; och döden för Allahs sak är vår högsta strävan.”

Brödraskapet ser sharia, baserad på Koranen och sunna, som lagar givna av Allah vilka därför skall tillämpas på livets alla delar, inklusive organisering av regeringen och hanterandet av alla dagliga problem. Detta är inget annat än islamism i sin prydno.

Det är mer än högtid att Dan Jönsson och andra kvasiintellektuella lär sig att islamismens aktiviteter främst inte styrs av vad västvärlden gör utan av den är, nämligen Dar al-Harb, de otrognas land som med alla tillbuds stående medel skall underkuvas under islam och sharia i enlighet med påbudet i Koranen 9:29.

Där, och i flera andra verser i Koranen och i hadither, finns grunden för islamismen som utrotningsideologi. Där finns grunden för dess teokratiska, totalitära och just det fascistoida ideologi. Det är just ideologin som är det avgörande inte vilken ”militärapparat”, som för stunden står till buds. Jönsson har delvis rätt i att talibanerna och Al-Qaida inte utgör ett direkt hot mot vår civilisation. Men han bortser från att de andra delarna av islamismen sedan ett par årtionde bedriver en omfattande och framgångsrik offensiv mot denna civilisation genom demografisk jihad, terrorstöttade påtryckningar mot regeringar och kulturell infiltration med hjälp av miljarder av petrodollar, hängivna medhjälpare samt med stöd av naiva och okunniga s.k. intellektuella inte minst från den svenska socialistiska ankdammen.

När Jönsson och hans gelikar vägrar inse att islamismen utgör ett påtagligt ”hot mot demokratin” är det just de själva, som gör ”debatten snävare”. Om de istället för att försöka blanda bort korten ägnade tid att studera några böcker och artiklar av ex-muslimer som Abul Kasem, M A Khan, Ali Sina, Wafa Sultan och Ibn Warraq m.fl., skulle de finna att dessa kommer fram till i princip samma slutsatser som Ayaan Hirsi Ali gör. De säger utifrån sin gedigna kunskap och erfarenhet av islam att denna och det man kallar islamism är direkta hot mot demokratin. Om sedan, Jönsson, Buruma och Garton Ash et consortes bekvämade sig till att studera Ammanbudskapet och Kairodeklarationen skulle de finna att dessa dokument bekräftar samma slutsats.

Det skulle vara minst sagt intressant hur Jönsson tänkt sig att de två ovan nämnda dokumentens syn på islam, demokrati och mänskliga rättigheter skulle kunna förenas med västerländsk syn på religion, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion, Sveriges Radio