Islams dualistiska och kollektivistiska karaktär.

Islams dualistiska karaktär nämndes nyligen här, men är så tydlig och genomgående att den förtjänar ytterligare belysning. Ett annat typiskt drag inom islam, värd en kommentar, är dess kollektivistiska tendenser.

Det mesta inom islam kommer två och två vilket börjar redan med dess grundläggande deklaration: (1) Det finns ingen gud utom Allah och (2) Muhammed är hans profet. Därför är islam Allah (Koranen) och Sunna (ord och handlingar av Muhammed funna i Sira och Hadith). Dualism finns i i själva Koranen, som egentligen är två böcker, Koranen i Mecka (tidigt) och Koranen i Medina (senare). De två delarna är i flera avseenden väldigt olika, vilket hänger samman med att Muhammed i Mecka saknade makt medan han i Medina fick alltmer makt.

Den speciella logiken i Koranen kommer från ett stort antal motsägelser i den. På ytan löser islam dessa motsättningar genom att (enligt flera verser i Koranen) använda "abrogation". Detta innebär att en vers skriven senare ersätter den tidigare versen. Men i själva verket, eftersom Koranen av muslimer anses vara Allahs perfekta ord, är båda verserna heliga och sanna. Den senare versen är "bättre", men den tidigare versen kan inte ha fel, eftersom Allah är perfekt. Detta är grunden för dualism. Båda verserna är "rätt." Båda sidor av motsägelsen är sanna i dualistisk logik. Omständigheterna styr vilken vers som används.

Den västerländska civilisationens politik och etik är i mycket baserade på en enhetlig etik som är bäst formuleras i ”Den gyllene regeln”:

Behandla andra som du skulle vilja behandlas.

Grunden för denna regel är ett erkännande av att på en nivå är vi alla lika. Vi är inte alla lika. Men var och en vill bli behandlad som en människa. Framför allt vill vi alla vara lika inför lagen och behandlas som sociala jämlikar. På grundval av den gyllene regeln ˗ jämlikhet för människor ˗ har vi skapat demokrati, avskaffat slaveri och behandlar vi kvinnor och män som politiska jämlikar. Så den gyllene regeln är en enhetlig etik. Alla människor ska behandlas lika. Alla religioner har någon version av den gyllene regeln utom islam.

Begreppet "jämlik människa" har ingen mening inom islam. Istället finns bara dualiteten i den troende och den otrogne. Titta på etiska uttalanden, som finns i haditherna. En muslim ska inte ljuga, fuska, döda eller stjäla från andra muslimer. Men en muslim kan ljuga, bedra eller döda en hedning om det främjar islam. Denna dualistiska etik är grunden för jihad. Dualismen går igen i själva ordet jihad, som kan betyda både krigisk strid och inre kamp men där, som CSPI visat, den förra betydelsen helt dominerar i hadither.

Dualismen är tydlig även i synen på kultur. Islam betraktar all kultur, som funnits innan islam fått dominans, som jahiliya bara värd förakt. Detta ligger bakom att islam under sin framfart ödelagt stora delar av de persiska och hinduiska högkulturerna. Samma synsätt låg bakom talibanernas sprängning av de gamla buddhastatyerna i Afghanistan.

Islam är både religion och politik/ideologi, men ser man till trilogins texter så utgör religionen den minsta delen av innehållet. Ytterligare ett tecken på den inneboende dualismen.

Islam är en starkt kollektivistisk ideologi, som inte garanterar den individuella frihet, vilken krävs för en meningsfull demokrati. Den är på ett antal punkter helt emot individuell frihet. Företrädare för islam kräver i väst respekt för islam eller för muslimer som grupp, men förstår inte att åsikts- och yttrandefrihet är individuella rättigheter, inte kollektivets eller ideologins rättigheter.

Religionsfrihet kan sägas vara ett specialfall av yttrandefrihet. Ofta kräver muslimska ledare här olika faciliteter i religionsfrihetens namn samtidigt som de förnekar individens rättighet att lämna islam. Kort sagt individen skall underkasta sig islam och dess lag, sharia. Den enskilde muslimen spelar ingen roll. Han blir en del av Umma, det kollektiva.

Kollektivismen är uppenbar även i de formella ritualerna. Muslimer går till bön på bestämda tider och platser och förfarandet inför och under bönen är strikt ritualistiskt; alla vänder sig mot Mecka, man upprepar samma böner och man bugar och knäfaller unisont. Detta beteende underlättar kollektivets sociala kontroll över individen. Detsamma gäller det detaljerade regelverk som enligt sharia styr alla aspekter av muslimens liv. Även ritualer i samband med fastan och vallfärden, hajj, är synnerligen kollektivistiska.

Sammantaget torde det inte vara en överdrift att hävda att islam är den mest formalistiska, kollektivistiska, och till och med totalitära av alla trosriktningar.

En avslutande fundering. Hur kan det komma sig att våra ledande media, vilka berömmer sig själva för ”undersökande journalistik” och för ”att upplysa allmänheten”, sällan eller aldrig bryr sig om att ingående problematisera islam och dess uppenbart negativa konsekvenser för samhället?

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Islam, Media, Mänskliga rättigheter, Politik, Religion