Sunday 26 August 2007

Taqiya i kubik

Germund uppmärksammade mig på denna artikel i Dagen med en intervju av Helena Benaouda, ordförande för Sveriges muslimska råd. Den korta artikeln är sig synnerligen avslöjande.

Som så ofta när denna och andra apologeter för islam uttalar sig i västerländska media förlitar de sig på den fundamentala okunskapen om islam bland journalister, politikeroch inte minst folk i gemen. Detta är det mest flagranta exempel på taqiya jag sett på länge eftersom alternativet okunskap om islams grundsatser framstår som mindre sannolikt för en person i hennes position. Eller, kan det vara så utstuderat att man gett en helt okunnig person uppdraget för att mera övertygande kunna förmedla lögnerna, dvs taqiya.

Intervjun berör främst situationen för apostater från islam, men redan i sitt första svar kommer Benaouda in på islams hållning till andra religioner. Och hon gör det genom att uttala en av de grövsta lögner jag sett eller hört på länge.

Det förhåller sig nämligen precis tvärtom mot vad hon säger. Koranen och haditherna är fulla av hätska utfall mot alla andra religioner och mycket tydliga med att dess utövare skall dödas om de inte omvänder sig till islam.

Koranen föreskriver i bl a 4:89 dödsstraff för apostater. Haditherna är som här: ”Vem som än ändrar sin religion från islam, döda honom” (Sahih al-Bukhari vol. 9, No. 57 p. 45) lika tydliga på den punkten. Denna inställning är dessutom kodifierad i samtliga ledande skolor för den muslimska lagen sharia.

En saklig och grundlig genomgång av detta, grundad på islamska källor, finns här.

Benaoudas försök att med hänvisning till sura 109 hävda att islam medger religionsfrihet är av noll och intet värde. Den har nämligen enligt den av ”profeten” introducerade doktrinen om abrogation (bl a K 2:106) ersatts av ett flertal verser i betydligt senare suror med ett allt annat än tolerant innehåll. Som exempel kan anges 2:191, 8:39, 9:5 och 9:29. Om ni inte har tillgång till koranen finner ni här tre parallella översättningar till engelska. En annan bra källa med koranverserna kategoriserade finns här.

Sammantaget är Benaoudas uttalanden ett av de tydligaste och värsta exemplen på taqiya.

Andra bloggar om: , , ,

Friday 24 August 2007

Kommentar till ”Jihad i Malmö”

Jag vill börja med att ge Jihad-bloggaren en eloge för att han publicerar bra och relevant material i ett mycket angeläget syfte. Tyvärr medger han inte möjlighet till kommentarer i sin blogg, vilket föranleder mig att försöka nå fram genom detta inlägg.

”hcp” försöker under rubriken ”Ett klarläggande” göra en tydlig distinktion mellan islam som religion och islamism som politisk ideologi. Detta är enligt min mening allt annat än invändningsfritt. För tydlighetens skull väljer jag att här använda hcp’s terminologi islam respektive islamism.

Det är riktigt att det förrutom de två huvudfårorna, sunni och shia, finns ett antal riktningar inom islam med, om man så vill olika tolkningar av den ”rätta läran”. Gemensamt för dem alla är Koranen. För sunniter och majoriteten av muslimska lärda är dessutom de erkända haditherna, främst enligt Sahih Bukhari och Sahih Muslim, synnerligen betydelsefulla inte minst för att sätta olika koranverser i rätt kontext.

Men låt oss här hålla oss till Koranen som enligt vedertagen muslimsk doktrin är Allahs direkta ord vilka inte kan ändras av människor, bortsett från de verser som abrogerats av den siste profeten själv. En god muslim måste tro på att Allah är den ende guden och att Muhammed är hans siste profet. Koranen är mycket tydlig med att man inte kan tro bara på vissa delar av den (se bl a K 2:85).

Koranen innehåller ett stort antal verser, som talar om relationen mellan å ena sidan islam och muslimer, å andra sidan andra religioner och ”otrogna”. Låt oss se på några sådana verser från en känd översättning, som är särskilt relevanta i detta sammanhang.

002.193 PICKTHAL: And fight them until persecution is no more, and religion is for Allah. But if they desist, then let there be no hostility except against wrong-doers.

008.039 PICKTHAL: And fight them until persecution is no more, and religion is all for Allah. But if they cease, then lo! Allah is Seer of what they do.

009.033 PICKTHAL: He it is Who hath sent His messenger with the guidance and the Religion of Truth, that He may cause it to prevail over all religion, however much the idolaters may be averse.

Kontentan är glasklar, eller hur? Bekämpa de otrogna tills islam har segrat. Det som det talas om här är religionen islam– inte någon särtolkning. Det framgår också tydligt att att jihad är en fysisk strid inte någon inre kamp,som en del apologeter försöker göra gällande.

Den synnerligen starka kopplingen mellan religion och politik är tydlig i islams tidiga historia. Sedan Muhammed etablerat sig i Mecka var han såväl andlig och politisk ledare som rättsligt överhuvud. Det är därför inte en slump att sharia främst baseras på Koranen och Sunna. De fyra första kaliferna var också andliga och politiska ledare med utgångspunkt i religionen. Kalifaten var således starkt centralstyrda teokratier. Så fortsatte det åtminstone formellt långt fram under det ottomanska väldet.

Av detta framgår att islam de facto är både religion och politisk ideologi. Meningen: ”Islamism är däremot ett försök att göra en viss tolkning av islam till en politisk ideologi.” är därför sakligt fel. Det som i debatten benämns ”islamism” är inget annat än renodlad islam, direkt från källan och utan omtappning.

Andra bloggar om: ,

Thursday 23 August 2007

Om krökta ryggar

Germund påtalade i måndags med all rätta under rubriken ”Civilkurage eller politiskt korrekt krökta ryggar” att: ”Det är rent ynkligt att värna om en religion vars ledare inte fullt ut accepterar en samhällsordning med:Mänskliga rättigheterDemokratiJämlikhetJämställdhetReligionsfrihetÅsiktsfrihetTryckfrihetKönsneutrala äktenskapUtbildning enligt Skolverkets normer”.

Jag försökte i onsdags lämna en kommentar med ungefär (glömde spara kopia) följande innehåll:

”Ja, det är ynkligt men värre än så. Det är förräderi mot de värden vårt demokratiska samhälle bygger på.

Det bör framhållas att det inte enbart är vissa ledare eller fundamentalister inom islam som vägrar acceptera dessa fri- och rättigheter. Motståndet är institutionellt och systematiskt inom islam och grundas på klara och entydiga uttalanden i Koranen och Sunna/hadither.

Samtliga muslimska länder har undertecknat ”The Cairo Declaration on Human Rights in Islam” (CDHRI). Detta dokument finns sedan 1990 och tar öppet avstånd från FN:S allmänna förklaring om de Mänskliga Rättigheterna (MR), inte minst genom att göra MR underställda sharia, den muslimska lagen baserad på Koranen och Sunna.

Detta faktum väljer ”våra” s k politiska ledare att blunda för år efter år. Dessa inkluderar den ofta prisade diplomaten Jan Eliasson som 2006 i egenskap av ordförande i FN:s Generalförsamling (och samtidigt svensk utrikesminister) var med om att sjösätta FN:s nya råd för mänskliga rättigheter. Denna institution ersätter den sedan länge dysfunktionella ”Kommissionen för mänskliga rättigheter”. Det nya rådet fick naturligtvis ett antal av undertecknarna av CDHRI som framträdande medlemmar.

Det är inget annat än förräderi av våra politiska ”företrädare” att ständigt blunda för att de MR, som är omistliga för demokratin så flagrant åsidosätts. Det förefaller som om MR bara nämns av de politiska ledarna vid högtidliga tillfällen; inget som man är beredd att försvara i det dagliga arbetet.”

Ungefär så skrev jag, men inlägget publicerades inte, då Germund valde att inte släppa fram kommentaren. Det är naturligtvis upp till honom som blogg-innehavare att göra så. Tillåt mig bara tycka att det är något av ödets ironi att Germund i anslutning till en av honom satt rubrik om krökta ryggar själv kröker rygg för etablissemanget.

Jag kan försäkra att innehållet i min kommentar är helt sakligt korrekt.

Det finns skäl att påminna om att det nya ”rådet” redan under vårens session försökte tysta en människorättsorganisation (UN Watch) som behagade kritisera rådet och en del av deras medlemmar (se och hör detta inslag). Man antog även en resolution, som i princip förbjuder kritik av islam. Rådet har således redan under sitt första arbetsår grundligt diskvalificerat sig självt som värnare av MR.

Men vad annat hade man kunnat vänta sig av en församling med representanter från ett stort antal länder notoriska för sina ständiga och grova brott mot MR. Kontrollera gärna sammansättningen här. Snacka om att sätta bocken till trädgårdsmästare.

En annan reflexion i sammanhanget. Jan Eliasson har under många år haft flera framträdande uppdrag inom FN. Försök inte inbilla mig att han inte känner till CDHRI. Om framstående diplomati är liktydigt med att kröka rygg för det och dem som är ansvariga för grova brott mot FN:s egna MR, så betackar jag mig för sådan.

Det är hög tid för mindre diplomati och mera klarspråk.

Andra bloggar om: , ,